Visar inlägg med etikett Sorg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sorg. Visa alla inlägg

tisdag 26 april 2011

In i dimman...

...det uttrycket har ju varit förknippat med ngt roligt, men just nu känns det inte som ett festligt uttryck.
Efter att ha gått i ett "practical mode" i lite över en vecka är jag nu tillbaka i verkligheten. Smärtan slog till som ett knytnävsslag i magen härom dagen och det känns som den är här för att stanna. In i dimman.
Frågan är hur man hittar ut?! Jag känner ingen glädje för någonting, har inte lust att göra ngt. Jag kan sträcka mig till att se film och spela spel på king.com. Resten är överkurs. Duscha är överreklamerat och äta mat ngt onödigt som man bara måste göra.
Så det är det här som kallas sorg?!

söndag 24 april 2011

Påsk


Första påsken utan dig....
Vi har firat tretton av fjorton påskar(heter det påskar?) uppe i Idre hos dig mamma...
Inte iår.
Senapsäggen var inte lika goda utan dig. Påskriset var inte lika fint. Godiset inte lika gott.


Något fattas....DU!

Uppmaning..... Stötta ALS forskningen och Maria Eggers

Till alla konstnärer och alla som känner en!
STÖDGALA
Kära konstnärer
I december 2010 anordnade jag en Stödgala på Teater Tribunalen och den omfattade föreläsningar, debatter, uppträdande och som kronan på verket, en konstauktion.
Jag är 42 år och har ALS och anordnade denna Stödgala på både ett otraditionellt och kontroversiellt sett p.g.a. att landstinget inte stöttat den rehabilitering jag själv önskar.
Samtidigt håller jag på med att väcka debatten angående rehabiliteringsfrågan och vill nu uppvakta Filippa Reinfeldt.
Stödgalan i december blev väldigt lyckad, fick uppmärksamhet i media och 95% av de 90 konstverken som skänktes, såldes.
Jag kommer att ha en ny Stödgala på Boulevardteatern den 4 juni och undrar om du vill skänka ett konstverk till välgörande ändamål.
Så detta är ett kort tillfälle för er att skänka, synas och delta i min långa kamp mot ALS.
Insamlingen avser pengar till dokumentärfilm, rehabilitering och ALS-forskning.
Om du vill förmedla detta till andra konstnärer så är jag tacksam.
Ta då kontakt med Torgny Larsson torgnylarsson@hotmail.com, 073-201 07 31.
Med vänlig hälsning

Maria Eggers
För att läsa och se mer om mitt liv med ALS gå in på:
www.svd.se sökord Karin Thunberg-Eggers
www.tv4play.se sökord Eggers
mariafria.blogspot.com

Du som vill bidra med ett, eller flera verk ska tänka på följande:
1. ta ett digitalfoto på verket/verken och maila bilden/bilder till torgnylarsson@hotmail.com, max 1mb, per bild.
2. I samma mail, skriv ditt namn, verket/verkens titel, format, teknik och prel. Försäljningspris.
Skaffa en vit kartong, eller wellpappskiva och vik in ditt verk i den.
3. Avvakta tills du får närmare info om inlämning.

Brev till Maria Eggers. Kolla in hennes blogg: friamaria.blogspot.com

Kära FriaMaria!
Jag har följt din blogg en bra tid nu.. har inte riktigt vetat vad jag ska skriva om ...och hur..!!!
Jennie heter jag och är 34 år. Jag bor på Gotland med sambo och två barn. Jag vet inte ritkigt hur jag ska uttrycka mig/skriva...men jag känner att jag måste/vill göra vår historia hörd.
Min mamma, min ÄLSKADE mamma har dött. Den 12e april tog hon sitt sista andetag.
Hon fick diagnosen ALS i maj 2010. Det var sagt att hon kunde få upp till 10 fina år...FUCKING BULLSHIT!!! Ursäkta mitt språk, men jag är såååå arg, på sjukvården? Vet ej, troligen! Det kokar inom mig iaf. Min mamma är död. Vilken sjukt jävla onödig sjukdom!!!!! Ok, min mamma var 73 när hon dog. Hon hade haft ett väldigt bra och lyckligt liv.Hon hade fött fyra barn och hade åtta barnbarn. Men ändå såååå orättvisst! Varför just hon? Det finns mördare, pedofiler, våldtäktsmän som lever bättre liv. Varför just min mamma? Varför?
Mamma bodde i en tvåa, klarade sig själv. Hon var ute i skogen och plockade bär. Hon kom från Idre till oss på Gotland med båt om somrarna och tog hand om våra två barn, Elliot nu 7 år och Elvira 5 år.Inga problem. INGA PROBLEM!!!!
Min mamma är död! Från Maj ifjol till april i år, det är elva månader..det är INTE TIO år!!! Det är elva månader.
Från att ha fått diagnosen ALS i maj förra året tills nu, så har det gått fruktansvärt fort. Mamma bodde i maj förra året själv i en tvårumslägenhet. Hon klarade sig helt själv, utan ngr som helst problem.
Den här sjukdomen är hemsk. Lömsk och hemsk.
Elva månader senare så bor min lilla fina mamma på ett älderboende med vårdare, lift och div. hjälpmedel. 10 år! Eller hur!!!??? Min mamma fick inte ens ett helt år.
Inte ens ett helt år.
Vi är fyra barn och åtta barn barn som sörjer henne... min mamma. MIN mamma. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma vidare. Jag vet uppriktigt inte hur jag ska komma vidare. HUR?

Maria, jag känner för dig. Mitt hjärta känner för dig, och din son. Jag hoppas innerligt att det kommer en bot för denna sjukdom. Det finns ingen värdighet någonstans.....inte någonstans.

Ååå friaMaria...jag hoppas att du blir fri! Mina tankar är hos dig!

onsdag 13 april 2011

Inte visste jag...

Inte visste jag att det var sista gången jag pratade med dig igår.
Inte visste jag att du skulle lämna mig igår.
Inte visste jag att ditt liv skulle ta slut igår.
Inte visste jag...

Det var ju så mycket mer jag ville säga till dig. Sååååå mycket mer!!
Du kunde väl ha väntat på mig, det var ju bara ngr få dagar kvar tills jag skulle komma upp till dig. Jag kunde väl ha fått hålla om dig en sista ggn. Jag kunde väl ha fått trösta dig en sista ggn. Bara ngr få dagar bort...

Inte visste jag...

Älskade lilla mamma, livet kommer inte vara sig likt utan dig.