Brev till min lilla mamma!

Oj vad det är jobbigt just nu, det känns som om ngn håller på att riva ur hjärtat ur kroppen på mig. Jag mår skit över att höra att du är så dålig. Jag blir såååå jävla arg på den här jävla skitsjukdomen så jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen, det kokar i mig och jag kommer att explodera snart. Det är så jävla orättvist!!!



Jag försöker tänka positivt och tänka på alla mysiga stunder vi har haft tillsammans och gud vet att dom har varit många...



Jag kommer ihåg första ggn som jag fick sitta uppe sent med dig och kolla på film, jag gick nog i ettan tror jag. Även fast jag skulle upp tidigt så fick jag stanna uppe med dig. Vi kurade upp oss i den där bruna, stickiga soffan vi hade då och såg Grease. Det blev min favoritfilm på en gång och är det fortfarande!



Undrar hur mycket jag skulle fylla den där ggn som vi skulle vispa grädde i den där tupperwaregrejjen. Oj vad vi skakade den där stackars grädden. Jag kommer ihåg det sååå väl. Jag satt på pappas plats vid matbordet och tårtan stod framför, redo att dekoreras. Plötsligt lossnar locket och all den halvskakade grädden flyger ur. Det var grädden på fönstrena, på lilla bokhyllan bakom oss, på mig och mina fina kläder, i håret och ngr ngr få stänk på tårtan... Vi skrattade så vill höll på att kissa på oss.



Tänk när vi hade varit uppe i Idre hos Lollo och pappa överraskade oss med middag när vi kom hem.... Han var så stolt. Och vilken överraskning sen! Dom där fläskkotletterna var ju så starka så att man höll på att krokna! =) Ååå vad vi skrattade!



I siggefora tillbringade vi en stor del av våra somrar och helger, det var lyckliga tider! Jag, Anna och Mats hittade på all slags hyss ute i skogarna runt omkring campingen. Vi lekte Bumbibjörnarna och lekte med smurfar. Vi gjorde fördämningar i bäckar och lekte kurragömma. Jag kommer aldrig glömma när vi var i skogen en ggn och Anna blev akut bajjenödig, hon var bara tvungen att släppa lite brunt... Vi hade ju inget toapapper utan hon fick tag i en ormbunke som hon torkade sig med....vilket skriiii hon la av, hon hade ju torkat sig med den taggiga sidan...



Tänk när jag slutade i nian och kom hem efter skolavslutningen, du hade gjort sååå fint på balkongen med ballonger och serpentiner och dukat fint. Du bjöd mig på snittar och "dagens", det var verkligen en speciell stund. Bara du och jag på vår balkong. Det kommer jag alltid att bära med mig.



Kärlek vid första ögonkastet. Ja det var det för dig när du kom för att hälsa på mig och Thomas sommaren 1998. Du älskade Gotland från första stund. Vi räknade på det härom dagen och vi kom väl fram till att du hade varit här i tolv somrar. Jag förstod aldrig varför du inte flyttade hit. Det var det fler som undrade, du var ju här så många månader per år... Det hade varit skönt att ha dig på ön nu. Jag vill så gärna finnas där för dig men det är svårt när du är nästan 60 mil härifrån.



Tjönna... Den lilla ödsliga stugan mitt i skogen. Ingen el, inget rinnande vatten, ingen toalett. Bara du, jag, pappa och tranorna. Det var verkligen lugn och ro. Vi fördrev dagarna med att ro den lilla ekan, fiska efter "görsill", hoppa på studsmattan (som var två rostiga resårmadrasser staplade på varandra), spelade "mulla", staplade ved och badade i vår lilla "tjönn" (mindre sö, träsk).



Jag hade verkligen en jättelycklig barndom och det tackar jag dig för min lilla mamma. Du har gjort mig till den jag är idag.



Tack för att du aldrig sa nej när jag kom tassande om natten och ville sova hos dig.

Tack för att du höll mitt hår när jag var sjuk och kräktes.

Tack för att du fick mig att känna mig så trygg, både i mig själv och i min tillvaro.

Tack för att du nästan alltid ville spela spel med mig.

Tack för att du alltid var så snäll.

Tack för att du inte gjorde abort när spiralen inte gjorde sitt jobb.

Tack för att du älskade mig.

Tack för att du alltid finns där för mig.

Tack för att du ALLTID har ställt upp.

Tack för att du har hjälpt oss så mycket med barnen om somrarna. Dom har många ljusa minnen av dig.

Tack för att du har varit med och format mig till den starka kvinnan jag är idag.

Tack...