Det var ju inte längesedan han låg vid bröstet och tuttade... Nu är han 5 år och tiden har rusat förbi! Det känns som om han alltid har funnits hos oss och jag kan inte komma ihåg hur livet var innan-fanns livet ens innan Elliot? Jag älskar honom så innerligt och hoppas att livet blir underbart för min lille kille...
1 kommentar:
Va fint du skriver om honom, du fick mig faktiskt att längta lite efter barn.. :-) Kram
Skicka en kommentar