Skolkare?

Det började förra måndagen.
Satt på infomöte på jobbet och kände att det snörpte ihop sig i ryggen, höll inte på att ta mig därifrån. Fy s***n vad ont! Fick en behandling på ryggakuten. Det gjorde fruktansvärt ont men var ju som ni kanske förstår-nödvändigt! Jag hade fått en låsning i bäckenbenet och det i sin tur gjorde att mitt högra ben var en cm kortare än mitt vänstra. Det i sin tur gjorde att mina ryggmuskler knöt ihop sig i protest.
Idag känns det bättre, men inte mycket...Har gått på 3 behandlingar, de har hjälpt för stunden men dagen efter är jag dålig igen. Det känns som om jag tar tre steg fram och två tillbaka. Jag trodde ju att efter ett par behandlingar så skulle detta vara ur världen, men icke!
Var i kontakt med vc idag. De sjukskrev bara de som knappt tog sig ur sängen. Jag hade gärna vilja fått svart på vitt att jag skulle vara hemma några dagar för att ta igen mig. Nu känns det som om jag skolkar.
Här hemma kan jag inte göra så mycket. Vill ju hjälpa Thomas med måleriet och allt det andra som hör vardagen till. Men ryggen säger ifrån.
Har dåligt samvete över att jag inte kan göra ngt med barnen också. Det blir ngr sagor i sängen men det är nästan det ända jag fixar just nu. Just nu så är livet inte så kul kan jag säga!
Jag börjar undra om det är kroppen som säger ifrån att jag ska ta det lite lugnt??!! Det har varit mycket stress ett tag, med mycket åtagande bl a inom jobbet, facket, småfolkets bio och föräldraråd på dagis. Kanske att jag ska börja prioritera och sålla bort det jag inte vill pyssla med. Fast allt är ju kul på sitt sätt...