Moderskeppet har landat!!!

Igår kom mamma! Nu ska det bli ordning på torpet. Det känns skönt att ha lite extra backup där hemma. Nu kan jag och Thomas gå ut en kväll utan att ringa runt halva ön i jakt på barnvakt. Jag har även någon att spela alfapet med när repriserna börjar rulla på tv:n.
Välkommen lilla mamma!

De é mycké nu!

Det finns inte så mycket tid för mitt bloggande just nu, tyvärr så blir bloggen bortprioriterad för tillfället. Det är därför det inte skrivs så mycket här just nu...
Jag lovar att jag ska bli bättre...kanske...

Summarn kummar!

Nu är nog sommaren här på allvar. De första egenskördade jordgubbarna är uppätna, likaså smultronen. Salladen är redo att plockas och div. andra grödor väntar på att bli skördade. Vi har även börjat fixa med verandan på baksidan, den blir så vit och fin-borta är allt det gråvita och all mossa.... Det börjar även dra ihop sig till öppning på Thomas restaurang, det är ett av de mindre trevliga sommartecknen. Det innebär att jag (vi) kommer att få träffa honom max 1 ggr/v.
På ett sätt så längtar jag till i höst och på ett sätt så vill jag ta till vara på sommaren. Att man aldrig kan vara nöjd!

Usel dag...hittills.....

Fy, för denna onsdagen!
Fy, vad mycket skäll jag har fått på jobbet!
Fy, vad tråkigt det har varit!
Fy, för att känna sig maktlös!

Eftersom det är röd dag på fredag så är leveranserna framskjutna en dag. Dvs har du leveransdag på torsdag så får du varor på onsdag. Så de som ringt in från norr idag och velat beställa tills imorgon får inga varor... Denna info har tydligen inte nått ut till ALLA. Även fast det har stått på fakturorna, på nätet, det är inspelat på telefonsvararen + att det har gått ut utskick till alla kunder. Trots dessa försök så har man alltså inte nått ut till alla. Och vem är det som får sitta och ta skiten för det??? Undertecknad och arbetskamrater. Det var längesedan jag kände mig så långt ner i skorna som jag gör idag och den ända tröst jag har är att det inte blir bättre imorgon!!!!!

Blä och prutt!

Terapi?!

Idag var jag nere och lämnade blod för första ggn. Jag trodde jag skulle tuppa av men det gick så bra så. Jag är ju FRUKTANSVÄRT rädd för nålar och stick och sån´t därna... Men i och med att jag inte spydde eller gick in i koma så är det ju ett gott tecken på att jag kanske är på god väg att övervinna denna fobi...Jag känner mig faktiskt ganska stolt nu. Det var en av anledningarna till att jag blev blodgivare, att jag är spruträdd. Jag har hört att man ska utsätta sig för sina fobier, de kan försvinna då. Så nu är det bara getingar, humlor, kryp, vatten, flyga, höga höjder, fästingar och trånga utrymmen kvar på min fobi-lista!!!